Vem som helst blues

Jag kommer från en väg genom regnet
 Där stensöta växer i kanten
 Ser jag röken från Tekniska Verken är jag snart hemma igen
 Där solen sjunker bakom fabriken
 Och duggregnet blåser i vinden
 Kan jag minnas vem jag var en gång innan jag blev vem som helst
 I dina ögon en gång
 Från ett annat håll
 Alla har en brokig historia
 En eld man måste snudda vid kanten
 Jag önskar att jag funnits där för dig när du var ensam
 Långt innan Stockholms kalkyler
 När tiden fanns och förändras
 Jag hamnade där ibland när det känns som jag gått sönder
 Låst i en cirkel, rädd att göra fel
 Rädslan har runnit genom åldrar och städer
 Genom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som helst
 En mörk och brusande fors tills jag blev vem som helst
 Jag tänker på han jag tror hette Marcus
 Han som hade en V8 i bröstet
 Jag minns när dom sa "nu får du skylla dig själv, nu blir du skyldig igen"
 Han sa: "den klassen är mongo"
 Sen såg vi nåt försvinna i Marcus
 Men vi andra hade ingen plats för nån som låter
 Marcus bara grät och grät och vi blev vilka som helst
 Och klockorna slog mellan dungar och tegel
 Och vi satt där och åt våra järpar och blev vilka som helst
 Ensamma, tysta, undrande, vilka som helst
 Natten var så varm i augusti
 Jag hade bara en sak i hågen
 Lalalalalalalalalalalala
 Jag var kär i din adress och ditt nummer
 Jag var kär i dina krämer och t-shirts
 Jag älskade stjärnorna som glittrade på himlen över tallarna
 Att vi var två personer
 Inte vilka som helst
 Jag visste inte ens att dom känslorna fanns
 Och nu kräver jag att dom känns hela tiden för vem som helst
 Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst
 Jag kommer från en tall och en åker
 Jag har doftat som ett hygge i skogen
 En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm
 Vi satt en kväll på Stora Hotellet
 Lasse Winnerbäck kom in genom dörren
 Vi bjöd honom på vin och pratade en lång stund
 Det var inget särskilt med honom
 Han var som vem som helst