Sjukhus

De tog mig till en plats där inget växte
 Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
 De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
 Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
 De ledde mig förbi rader av stärkta sängar
 Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
 De skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren
 Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
 Och de tog mig till en smutsig strand
 Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
 På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
 Och förvandla evig skog till skvallerpress
 Och de pekar mot en fond, giftgula moln
 Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
 De viskar i mitt öra
 "Ser du framtiden? Ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
 När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
 Så blir man aldrig rädd mer
 När man äntligen kan se alla kejsare står nakna
 Så vänder allt igen
 Allt vänder om igen
 ♪
 Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
 Vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
 Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
 Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
 Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av
 Allergi, främst mot min samtid och min tro
 Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
 Vem du var, det har jag glömt för längesen
 När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
 Så blir man aldrig rädd mer
 När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
 Så vänder allt igen
 Allt vänder om igen
 ♪
 Jag går ensam in i ljuset
 ♪
 Jag går ensam in i ljuset
 Jag går ensam in i ljuset
 Jag går ensam in i ljuset