Nostromo

April kom till stan
 Läget va desperat
 Jag är stolt att vi klarade av det
 En del vänner försvann
 Kärlek på långdistans
 Nåra av dom var jag med och begravde
 Men i minnet är jag hemma
 Mitt rum på Äppelstigen
 Tar bussen upp mot Nyfors till dig
 Jag hittar sista ciggen i Martins paisley-skjorta
 Och tror att världen väntar på mig
 Men vi gav inga löften
 Har inga ord att hålla
 Finns inget mer att säga nu
 Jag lovar att jag minns allt
 Som solljus på fasaden
 Jag ser det klart framför mig
 En spelning på ett kårhus
 Jag mötte mitt livs kärlek
 Utan att egentligen levt
 Jag föll på knä i hallen
 Jag tillbad telefonen
 Och varje tyst minut var ett svek
 Om jag hade något att säga
 Fick jag åka hela vägen
 Hem till dig eller skriva ett brev
 Så svara på min fråga
 Jag har så jävla tråkigt
 Varför blev allt som det blev?
 Sommaren kom som ett grymt litet barn
 Du sa att nu är det äntligen över
 Alla vänner vi har
 Well, de få vi har kvar
 Är det enda vi egentligen behöver
 Ensam kom du och ensam går du
 En vilsen astronaut
 Den enda levande på Nostromo
 Den sista i ditt slag
 Ensam kom du och ensam går du
 Den starkaste av de svaga
 Omutbar som Conrads Nostromo
 Är du en astronaut
 Jag lovar att jag minns allt
 Nästan som det hände
 Vi pratar aldrig om det igen
 Men vi tänker alltid på det
 Förvränger vissa saker
 Förtränger allt det fula vi känt
 Vi slipar ner våra kanter
 Våra drömmar, våra ideal
 Den obegripliga kärleken
 Och vägen till vårt helvete
 Är byggd av goda föresatser
 Hjältarna har blivit fienden