Ensammast i Sverige

Ner från minus 50 grader
 Mannen brevid stinker svett
 Vi går ner i varma mörker
 Jag gör dig arvlös på en servett
 Och jag ser dig på terminalen
 Som en hägring, en Prada-klon
 Jag har ett gömt behov i sjalen
 För just en sån här otänkbar situation
 Jag gick långsamt fram mot bordet
 Med min avvaktande blick
 Över munnen, mitt i orden
 Slog du till så hårt det gick
 Och jag såg du tyckte om det
 Från nästan bottenlös tristess
 Kom det kärleksvarma våldet
 Och vinet spills blir bleka Rorscharchtest...
 Jag ser nån vid rödljus
 Samma NK-paraply
 Och nånstans i min plånbok
 Glöder en post-it från -97
 Där tio kulspetsblå små siffror
 Skriker "våga" utan ord
 Men ögonblicket glider undan
 Som skuggorna från små grå lätta moln...
 Jag ser din rygg från taxin
 Fast att jag vet att du har flytt
 Från det kalla tysta landet
 Jag stampar torkarbladens rytm
 Och jag minns ingenting som hände
 Men jag kallsvettas ändå
 VM i att hålla färgen
 Tyck synd om dig, jag är ensammast i Sverige
 Och jag drog med dig i mitt fall
 Och sen gled jag bara undan
 Så förlåt, förlåt för allt
 För min förbannade kluvna tunga
 Jag har ett foto någonstans
 Där vi är drottningar och kungar
 Nu ligger bilder överallt
 Där gamla ansikten är unga
 Och jag har letat som besatt
 Efter känslor som är försvunna
 Och det har varit en lång, lång natt
 Men jag är glad att mina tårar
 Är behärskade och lugna