C'est la vie

Täcket över huvudet, vill aldrig vakna
 Jag lär väl aldrig sakna, den här filuren som bara ligger kvar
 Den här patetiska figuren som ba ligger kvar
 Jag kastar av mig täcket, ser hur snön landar mjukt på balkongräcket
 Kikar ut på gatuljusen som dem aldrig släcker, ständigt mörker
 Vi har inte tid (det räcker)
 Ensam i hela staden, du vet ängslan, känslan, ingen vill veta av en.
 Ångest för hur sent jag la mig.
 Är som ett barn som letar efter en kram men ingen vill ha mig.
 Tårar samlas, känner övergivenheten nu när gråten blandas.
 Med en klump i min mage har för svårt att andas, det är min nya standard
 Vill skrika nu men inget kommer ut för annars.
 Tänk stort, tänk större
 Jag minns hur du svara med ett slag på min arm och ett hörru.
 Du måste va på tårna som en samurai, vidga dina vyer split vision som en hammarhaj.
 Har aldrig känt något liknande, nej det känns som nån vänt på min kikare
 För målet är så långt ifrån och långt bort i horisonten lurar orosmoln
 Men jag tror ändå
 Även om allting ramlar, ett platt fall har ingen chans här hoppet är det sista som lämnar.
 Å jag är stark nog och stå stadigt, har alltid trott på min kapacitet inte för småskaligt.
 Det är så påtagligt, men det är fult att klaga
 En relation till andra liknar man en framgångssaga
 Bla bla, allt är relativt
 Dömd till min frihet
 C'est la vie
 (Tänk stort, tänk större)