Ombytlighet - Vår tids gudinna

Ombytlighet, vår tids Gudinna
 stå stilla dock en liten stund
 Att vi en gång må rätt besinna
 hur allting står på flyktig grund
 Ett Rom kan bli en öde plats
 och minsta kojan ett palats
 I kungars hov, i Venus rike
 man ser så snabba skiften ske
 I år man hälsar för sin like
 den man i fjol ej vårdat se
 och ofta man tillgoda tar
 den mat vari man spottat har
 Så bör man ingenting förakta
 fastän det ser föraktligt ut
 En källa drar sig fram så sakta
 som blir den största ström till slut
 Och den som bor bak stolen står
 han kan stifta lag om några år
 Jag ler åt dig, du människosinne
 Du vet ju själv ej vad du vill
 I går så kärt, i dag ur minne
 det är ju vädret i april
 Tänk den på dig sin lycka byggt
 säg har den skäl att sova tryggt