Då Månen Sken

Han Björn var en stor och fager sven
 ♪
 Till gille han gick en höstlig kväll
 
 Och vinden drog över myr och skog
 Då månen sken över gran och häll
 
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 Nu tystnar brått den susande vind
 (Då var honom trolskt i hågen)
 Där sjunka två ögon i dina
 (Han ser åt skogen och har ej ro)
 Och leka så blå en evig tro
 (Han går, han lyder det mörka bud)
 Då månen sken över gran och häll
 (Då månen sken över gran och häll)
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 Så väntar han döden och båren
 Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo
 ♪
 Till drömmar i månljus trår hans själ
 (Då var honom trolskt i hågen)
 Han vesäll åldras i öde bo
 (Då månen sken över gran och häll)
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 De bjuda dig domna och glömma
 De bjuda dig somna och drömma
 Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
 Får aldrig det mer tillbaka
 Så väntar han döden och båren
 Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo
 (Då var honom trolskt i hågen)
 Så väntar han döden och båren
 Han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo