Yeaah
Yeah
Sådan far sådan son
Yeaah
Jag vet du växte upp med inget
Var bara två när din egna mamma dog
Bland massa andra halvsyskon
Jag svär vi är säkert samma skrot
Gör säkert samma jävla saker som din egna farsa gjort
Sådan far, sådan son, vi är samma blod
Vill ha frihet, känner du är fast – Jag vet du känner du är fast
Från en diktatur och förtryckarregim där sån här skit är tabubelagd
Så tomheten i själen – måste hitta nåt annat som fyller plats
Brudar, bilar, prylar, pengar, status, makt, lyxen, allt
Det är bara en fasad, bara ett skal
Du är bara ett barn, det är bara en fasad
Och likaså jag
Jag är bara ett barn som önskar att du lite oftare kunde vara en far
Men så ofta var jag van vid att du bara drar
Ute alltid välklädd, dofta gott, skåla nått
Men hemma alltid bråk om nåt
Du sårade henne, du sårade oss
Skyller på att du jobbat hårt, alltid stress, ljög oss rakt i ansiktet
Hon förlät, försökte bygga upp allt igen
Men mamma låg på antidepp
Kulturkrockar, svårt med språket, tjafs igen
Plus skit du gjorde tog hennes kraft igen
Många som har vårt problem döljer det med skådespel
Kärnfamiljer utåt sett men svär det är inte svårt att se
Vi må ha varit unga men barn är inte dumma
Vi fattar att det är skitsnack innan orden lämnar tungan
Målar upp dig som en kämpe, som att du räddade familjen
Men du var aldrig i den, du bara jagade prestigen
Vill slita ut mina ögon för dom påminner om dina
Svårt att föreställa mig hur mycket du fått henne att lida
Förminskat henne, svikit henne, tagit så mycket tid från henne
Hon gav sina bästa år, du tog ett halvt liv från henne
Allt för dig, lämnade sitt land för dig, gav sin hand till dig
Bytte namn för dig. Fuck din titel, du är ändå en skam för mig
Skammen från alla gånger du la handen på henne
Skammen från älskarinnor inte värda att nämna namnet på
Skammen från kvällar du uthärdade med alkohol
Skammen från att du inte känner nån skam ändå
Ditt fega svin, du borde dratt för längesen
Dratt för längesen, att du inte skäms
Ditt fega svin, du borde dratt för längesen
Dratt för längesen, du är ingen man du är bara rädd
Fuck dig, du känner mig knappt, du var inte där
Du skramlade inga bidrag för att ta med oss till Liseberg
Du ringer varje halvår och undrar varför vi inte ringer dig
Lägger skulden på någon annan
Det är sjukt att jag börjat bli som dig
Mot dom som alltid varit där
Gjorde mig ensam, rotlös, flyktig och alltid disträ
Gjorde mig van vid att prata med knogar, skrika och slåss
Gjorde mig van vid att släppa frustrationen fri, och gå loss
Jag svär, vad fan vet jag om släktkalas?
Kusiner och en halvsyrra jag ännu inte sett idag
Vad fan vet vi om juletid? Fler träffar som uteblir
In på Jeoffrys, supa sprit, eller någon annan typ av uteliv
Känner igen mig bland folk jag hänger med ute, att
Killar är hundar och hundar tänker med kuken, ha?
Hoppas det är värt det, man kan hoppas att man njuter, ha?
Sen man sväljer ångesten och kommer hem och ljuger, ha?
Sådan far, sådan son och där är cirkeln sluten, ha?