Den Standiga Resan

När jag tänker på den ständiga resan
 Genom livet
 När det alltid känns som höst
 Då vänder sig vinden sakta mot norr
 Och blommorna dör
 Det faller regn i mina drömmar
 Jag måste resa igen
 Och leta efter tröst
 Jag måste leta igen
 Efter ömhetens röst
 Jag måste resa igen
 Till nästa höst
 Den ständiga resan
 Till nästa höst
 När jag vandrar på den steniga vägen
 Genom livet
 När det känns som jag bar på en sorg
 Då gömmer sig solen sakta i moln
 Och ordet är adjö
 Snart faller snö i mina drömmar
 Jag måste resa igen
 Och leta efter tröst
 Jag måste leta igen
 Efter ömhetens röst
 Jag måste resa igen
 Till nästa höst
 Den ständiga resan
 Till nästa höst
 Åh, den ständiga resan
 Till nästa höst