Uppe bland träden

Högt uppe bland träden där fåglarna bo
 Önskar jag sitta i lugn och ro
 Ingen skulle veta var jag fanns
 Ingen skulle fråga var jag var någonstans
 Jag ville jag kunde få sitta i träd
 och luta mitt huvud in mot barken
 Jag ville jag kunde få tro en enda dag
 Att jag aldrig mer behövde gå på marken
 Namnen du gav mig har jag inte kvar
 Vem gav dig rätten att säga hur jag var
 Som om du visste mer än jag vet
 Om mig, mitt och min belägenhet
 Du får förlåta du får förstå
 Du får försöka ta in nu
 Att jag regerar här i min sfär
 Du kan inte kalla mig för din nu
 Jag ville, jag kunde få sitta i en ek
 Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig Allt utom rösten, allt utom min tro Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo Allt det du gett mig vill jag dra isär Allt det du söndrat vill jag vårda här Klättrar jag uppåt mot himlens höjd Hör jag inte när du är missnöjd Jag ser att du talar om jag tittar ner Men hör inte längre vad du vill mig Din mun kanske rör sig men vad rör det mig Jag hör inte vad du säger till mig
 Så glöm vem jag var för jag finns inte mer Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner Låt mig bara vara, låt mig tiga still Jag kan ändå aldrig bli som du vill
 Om någon ser mig sitta i mitt träd
 och ropar, kom ner på jorden
 Så ska jag svara som fåglarna gör
 Med en sång befriad från orden
 Jag säger la, la...
 Högt uppe bland träden där fåglarna bo
 Önskar jag sitta i lugn och ro
 Uppe bland träden i hemlighet
 Återupprättas min värdighet
 Högt uppe bland träden där fåglarna bo
 Får allting vila får allting bero
 Jag säger la, la...