Sanningen i vitögat

En dag såg hon sanningen i vitögat
 Då vände hon om och sprang hem
 En enda gång mötte hon sanningen
 Och aldrig vill hon se honom igen
 För inte är sanningen vacker
 Nej, snarare är han grotesk
 Inte är sanningen ljuvlig och ren
 Nej, snarare bitter och besk
 Så vände hon hem till lögnen igen
 Han slöt henne i sin famn
 Där glömmer hon genast sanningen
 Då lögnen viskar hennes namn
 En dag såg hon sanningen i vitögat
 Då vände hon om och sprang hem
 En enda gång mötte hon sanningen
 Och aldrig vill hon se honom igen
 ♪
 En dag såg hon sanningen i vitögat
 Den dagen har hon glömt
 En enda gång mötte hon sanningen
 Den gången har hon fördömt
 För vem vill inte fördöma
 Det som är hårt att ta?
 Sin sanning ville hon glömma
 Så nu vet hon inte vem han var
 Nej, hon vände hem till lögnen igen
 Han slöt henne i sin famn
 Där glömmer hon genast sanningen
 Då lögnen viskar hennes namn
 En dag såg hon sanningen i vitögat
 Då vände hon om och sprang hem
 En enda gång mötte hon sanningen
 Och aldrig vill hon se honom igen, nej, nej
 Aldrig vill hon se honom igen, nej, nej, nej, nej, nej
 Aldrig vill hon se honom igen