Ljudlöst och salt

Smärta vann över stolthet
 Du grät ljudlöst och salt
 Som en som ångrar så mycket
 Men ändå omhuldar allt
 Du grät för att trycket i bröstet
 Ville spränga dig inifrån
 Du grät och dom tårarna las till
 Din grogrund dom gavs till din jordmån
 Så ingenting gick förlorat
 Ingenting slängdes bort
 Du grät och sorgen var häftig
 Men tårarna gjorde den kort
 Men jag knöt handen i fickan
 För jag ville sparka och slå
 Slå dem som gjort dig så illa
 Slå dem som sårat dig så
 Men du sa, kom Lisa så går vi
 Dom är inte värda din tid
 Inte alls värda din ilska
 Inte ens värda en strid
 Du var visst trött på att strida
 Du ville göra något stort
 Du ville skriva ett epos
 Om allt det gemena dom gjort
 Du ville skriva ett epos
 Sa du förtroligt till mig
 sen sa du hjältinnan
 Lisa, hon ska likna dig
 Men jag är ingen hjältinna
 Men du sa, att idioti
 Vill vi väl båda bekämpa
 och jag sa, det har du så rätt i
 Smärta vann över stolthet
 Du grät, du var jordens salt
 Det salt som ger törsten åter
 Det salt som smaksätter allt
 Sältan rann ur ditt öga
 Det rann, det rann som en flod
 I bröstet skingrades ängslan
 I hjärtat väcktes nytt mod