Den Stora Ensamheten

Så har den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten
 Utan någon synlig förankring
 L verkligheten
 Allt synes vara, som det borde
 Jag ser inget fel vi gjorde
 Allt är som det borde vara
 Jag kan inte alls förklara
 Varför den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten
 Du talade, jag lyssnade
 Jag hörde varje ord
 Men om sanningen ska säjas
 Tror jag inte jag förstod
 Nej jag satt där i min värld
 Dit ingen nånsin kan nå in
 Du måste tro mig, tro när jag säger
 Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din
 Trots att den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten
 ♪
 Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så
 Jag gav efter för mörkret, det var enklare så
 Jag har simmat mot ytan
 Men drogs ändå ner
 Jag ville nog upp, men förmår det inte mer
 Där uppe finns ljuset, där uppe finns du
 Jag säjer som det är, jag säjer det nu
 Jag är rädd och jag sjunger
 Den här sången för dig
 Då den berättar om någonting
 Som ansätter mig
 Så har den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten
 Utan någon synlig förankring
 I verkligheten
 Allt synes vara, som det borde
 Jag ser inget fel vi gjorde
 Allt är som det borde vara
 Jag kan inte alls förklara
 Varför den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten
 Du slog din hand i väggen
 Väggen färgades av blod
 Ja, du slog och slog i vanmakt
 För att jag aldrig förstod
 Men jag satt där i min värld
 Dit ingen någonsin kan gå in
 Du måste tro mig, tro mig när jag säjer
 Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din
 Trots att den drabbat mig igen
 Den stora ensamheten