Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
 Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
 Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
 Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
 Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
 Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
 Där ute doftar det av sommarns alla dofter
 Där är det sommar men här inne är det höst
 Jag levde lycklig här med dig och mina katter
 Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
 Försonad med min karaktär för jag har aldrig
 Kunnat säga nej till någonting som helst
 Och aldrig nekat mig det ena eller andra
 Och levat livet tills jag krossades en dag
 Det börja med att du bedrog mig med en annan
 En som du sa var mycket finare än jag
 Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
 Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
 Tills du bekände att han givit dig på båten
 Då blev det dödstyst här i trädgården igen
 Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad
 Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
 Och jag, jag kände det som även jag var ratad
 Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag
 Jag hade hammaren beredd under kavajen
 När han kom ut i sidenscarf och sa "Goddag"
 "Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
 Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
 Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
 Och kunde inte få mig till att säga nej
 Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
 Och jag tog saker som du glömt med hem till dig
 Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner
 Och jag trampar runt i resterna utav vårt liv
 Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
 Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
 ♪
 Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
 Och ta vårt liv och mina katter som de är
 Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
 Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär
 
 Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
 Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
 Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
 Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
 Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
 Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
 Där ute doftar det av sommarns alla dofter
 Där är det sommar men här inne är det höst
 Jag levde lycklig här med dig och mina katter
 Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
 Försonad med min karaktär för jag har aldrig
 Kunnat säga nej till någonting som helst
 Och aldrig nekat mig det ena eller andra
 Och levat livet tills jag krossades en dag
 Det börja med att du bedrog mig med en annan
 En som du sa var mycket finare än jag
 Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
 Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
 Tills du bekände att han givit dig på båten
 Då blev det dödstyst här i trädgården igen
 Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad
 Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
 Och jag, jag kände det som även jag var ratad
 Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag
 Jag hade hammaren beredd under kavajen
 När han kom ut i sidenscarf och sa "Goddag"
 "Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
 Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
 Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
 Och kunde inte få mig till att säga nej
 Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
 Och jag tog saker som du glömt med hem till dig
 Jag går omkring i mitt Pompeji bland ruiner
 Och jag trampar runt i resterna utav vårt liv
 Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
 Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
 ♪
 Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
 Och ta vårt liv och mina katter som de är
 Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
 Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär