Tro och tvivel

Nittiofyra hade jag ett fast jobb
 På Pååls bagerier
 Tills jag började med tequila
 Och blev trummis i en ny orkester
 Sen sa dom på Pååls att några skulle gå
 Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
 Jag hade inga barn då
 Men Karl-Johan hade två
 Så det tog hårt på honom
 Det var nästan alltid svart i tankarna
 På Långedragspaviljongen
 Där jag nästan alltid satt med pensionärerna
 Under båtsäsongen
 Och vi såg på dom unga och glömska
 I båtar och i varandras armar
 Och tänkte "Skuld och lidande väntar på er
 Fortfarande"
 Har gått på knä så många år i den här staden
 Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén
 Sjunga om att lämna allt bakom sig
 Första gången jag såg dig
 Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an
 Dundra förbi där utanför
 Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
 Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
 Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
 Min lille son ler mot manshororna
 När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan
 Och ändå Hurricane
 När de skrev om mig i tidningen sa du som det var
 "Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta –
 Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka..."
 Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn
 Hälsade på oss, natten jag fann dig
 Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
 Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö...
 Adjö...
 
 Nittiofyra hade jag ett fast jobb
 På Pååls bagerier
 Tills jag började med tequila
 Och blev trummis i en ny orkester
 Sen sa dom på Pååls att några skulle gå
 Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
 Jag hade inga barn då
 Men Karl-Johan hade två
 Så det tog hårt på honom
 Det var nästan alltid svart i tankarna
 På Långedragspaviljongen
 Där jag nästan alltid satt med pensionärerna
 Under båtsäsongen
 Och vi såg på dom unga och glömska
 I båtar och i varandras armar
 Och tänkte "Skuld och lidande väntar på er
 Fortfarande"
 Har gått på knä så många år i den här staden
 Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén
 Sjunga om att lämna allt bakom sig
 Första gången jag såg dig
 Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an
 Dundra förbi där utanför
 Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
 Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
 Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
 Min lille son ler mot manshororna
 När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan
 Och ändå Hurricane
 När de skrev om mig i tidningen sa du som det var
 "Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta –
 Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka..."
 Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn
 Hälsade på oss, natten jag fann dig
 Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
 Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö...
 Adjö...